Dopamin

Dopamin är belöningsämnet i hjärnan säger de. Och det är nån felbalans i dopaminet då som ska orsaka ADHD och ADD. Det är inte intressant. Det finns hur mycket som hellst om det där. Googla. Så här är det: Du har massa ideer och uppslag, du har en massa projekt i ditt huvud som du vill utföra, men du har liksom inte den mentala uthålligheten att få det att bli av. Livet blir rätt kaotiskt och oorganiserat. På alla plan. Och när det har varit så i några år börjar det påverka självförtroendet, du börjar betrakta dig själv som en idiot som inte klarar av att nånsin få nåt gjort. Omgivningen kan ibland betrakta dig som en charmig strulputte. Fan vet varför folk gillar charmiga strulputtar? Du kan vara jättebra på att förstå sinnesstämningar och läsa av situationer om kring dig men du har inte verktygen att tolka och göra nåt vettigt av det. Jag satsade på att bli teoretiker. Försöka förstå mig på folk genom antropologi istället för genom "sunt förnuft", har inget "sunt förnuft" vad nu det är för något? Och religionshistoria. psykologi och sociologi förblev ett hobbyintresse. Och så nu i 44 års ålder får jag en diagnos "ADD" Dopaminet i hjärnan är i olag. Sorterat och klart. Jag är inte förvirrad jag är handikappad. Fan vet. Känner mig inte särskilt handikappad, men rätt förvirrad...
Jag har ingen koll på hur människor förväntas agera mot varandra i grupper så jag försöker läsa mig till det. Ironiskt nog har jag arbetat med barn med psykosociala diagnoser i flera år. Det var sista gången jag skrev nåt om det. Tytnadsplikt är viktiga grejjer och eftersom det är så svårt med nyanserna i det där är det bättre att inte vidare prata om det alls. Utelämnar gladeligen mig själv hur mycket som hellst men kommer inte att hänga ut andra. Så det kan ju ge ett rätt egocentriskt intryck. Men jag har bara rätt att berätta om mig, inte om andra. de får berätta om sig.
Förstår inte behovet av tystnadsplikt inom vissa jobb egentligen. Tystnadsplikt gäller väl för ALLA männisor, alltid? Man pratar inte OM andra människor. Så enkelt är det. Någonsin. Positiva eller negativa kommentarer spelar ingen roll. Att prata OM andra är skitsnack, VAD man än säger.
Men gärna med dom.

Dagens bild är början på mitt försök att skulptera Lady Door ur Glenn Fabrys serieversion av Neil Gaimans "Neverwhere" (Bilden som är förlaga syns i bakgrunden) Hon är jättestor! 38 mm hög. Större än jag brukar jobba. Men man kan få plats med lite mer grace och detaljer då tänker jag. Idiotskala. passar ingen standardskala för tennfigurer. Fördelen med det är att ett spel baserat på figurer från den här berättelsen skulle låta figurerna vara unika för det spelet vilket underlättar kontrollen av upphovsrättigheterna. Nackdelen är att figurerna inte går att använda till några andra spel vilket skulle minska försäljningssiffrorna på lösa figurer. Sånt därnt håller miniatyrskulptörer på och diskuterar för jämnan. Upphovsrätt och försäljningssiffror och marknader och grejjer. Astrist jag vet. Jag vill bara skulptera men man blir ju smittad av andras diskussioner. Den är avsiktligt lite suddig. tillräckligt för att man ska kunna se att "Oj han jobbar med nåt" men jag vill inte avslöja den skarpt och tydligt förrän jag har gjort klart den och då först till författarna och tecknaren som har upphovsrätten till den. Upphovrätten är viktig. Min dröm är att de är intresserade av att gå in i ett projekt och basera ett spel på den här fantastiska världen London below. Måste ha några gubar att visa upp först bara.