onsdag 8 december 2010

Avdelning saker jag inte förstår del 2. Privatliv

En till sak som gör mig förbryllad.
folk tycks ofta dela upp sin värld i 1. saker man berättar för alla, 2. saker man berättar för vissa, 3. saker man inte berättar för någon.
Jag berättar allt för alla. Dels för att jag inte tror att någon är särskilt intresserad så va fan spelar det för roll?, dels för att jag inte fattar den där gränsdragningen. Var drar folk gränsen? Och varför? Fast i bloggandets förunderliga värld som jag tassar in på här så försiktigt tycks ju i och för sig min inställning vara den vanliga. Hah!

Men det blir också konstigt för en del människor tycks bli sårade av att man berättar allt för alla, att de inte får vara utvalda och vara den där unika personen som man berättar lite mer för än vad man berättar för andra. Det är också en sak som gör mig fullkomligt förvirrad.

Är det så att jag inte har berättat något för någon som jag har berättat för någon annan är det helt enkelt för att jag har glömt bort det. Därför jag gillar den här grejen med bloggande och facebook och så. Det blir som massutskick. Så man inte glömmer att berätta allt för alla liksom.

Men varför berätta alls? Jag kan inte tänka så bra tyst. Jag tänker bäst genom att prata eller skriva. Egentligen skiter jag faktiskt i om någon lyssnar om jag ska vara helt ärlig, eller inte i ifall någon lyssnar. jag behöver åhörare för att kunna tänka högt, men ifall någon bryr sig. Det gör mig egentligen det samma.

Och det är sorgligt. Jag vill ha en person som är speciell som jag berättar lite mer för än för andra. Och jag vill vara en sån person. Men kan inte. Förstår inte gränsdragningen.

Men en gräns har jag som är rätt bestämd. Jag pratar inte om andra. Den är fyrkantig och därför enkel att begripa.

Tittar lite på andra bloggar "The Johnson family" till exempel. familjebilder och foton på barna och sånt. Jag har tre barn och vi har delad vårdnad. Varannan vecka. Vi flyttar på oss, inte barnen. Mer berättar jag inte. De får starta egna bloggar om de vill berätta om sig själva. Jag pratar INTE om andra.

3 kommentarer:

  1. och som vanligt så känner jag igen mig i det du skriver. Kunde inte sagt det bättre själv :) Du e bra du ;)

    SvaraRadera
  2. Liksom alla är.
    När man bara skriver om sig själv kan det ju verka som om man bara tänker på sig själv och kanske vill ha stöd och klapp på axeln. Men eftersom jag vägrar skriva om andra blir det så. Jag är varken bättre än någon annan eller det är mer synd om mig än någon annan. Jag försöker bara skriva vad jag tänker så är det väl bra om jag av bara farten sätter lite ord på andras känslor också :-)

    SvaraRadera
  3. Jag är heller inte mer intressant än någon annan. Alla är intressanta! Men jag KAN ju faktiskt bara skriva om mig. Vet så lite om alla andra.

    SvaraRadera